Red Hat Society
Red Hat Society startade 1998.
För ett antal år sedan när Sue Ellen hälsade på en vän i Tucson, USA och köpte hon impulsivt en röd hatt bara för att den var billig och hon tänkte ganska käck. Ett eller två år senare läste hon en dikt "Varning" skriven av Jenny Joseph, som skildrar en äldre kvinna i lila kläder med en röd hatt. Sue Ellen kände en omedelbart släktskap med Joseph. Hon bestämde att hennes födelsedagspresent till sin kära väninna, linda Murphy, skulle vara en vintage röd hatt och en kopia av dikten. Linda har alltid haft nyckfulla inredningsideér, så hon tänkte hatten skulle se bra ut hängande på en krok bredvid de inramade dikten. Linda fick så mycket glädje av hatten och dikten som Sue Ellen gav henne så hon gav samma gåva till en annan vän, sedan en annan, sedan en annan.
En dag slog det dessa vänner att de blev ett slags "Red Hat Society" och de kanske skulle gå ut och dricka te tillsammans ... i full mundering. De bestämde sig för att hitta lila klänningar som inte passade till sina röda hattar för att bli ett med diktens uppmålade bild.
Detta blev en dundrande succé.
Snart tog var och en med en annan och en annan och snart var gruppen så stor att de fick starta nya grupper (Chapters).
Varning (Dikt av Jenny Joseph)
När jag är en gammal kvinna ska jag gå klädd i lila
och en röd hatt som inte alls passar till
Och jag skall slösa min pension på konjak och sommarhandskar
På satinsandaler och så skall jag säga
”det finns inga pengar till smör”.
Jag skall slå mig ned på trottoaren när jag är trött
och jag skall glufsa i mig allt som bjuds på varuhusdemonstrationerna
och ringa i alarmklockor
och dra min käpp längs staketet
och ge tillbaka för min välanpassade ungdomstid.
Jag ska gå ut i tofflor i regnet
och plocka blommor i regnet
och plocka blommor i andras trädgårdar.
Och lära mig spotta.
Då kan man gå klädd i förskräckliga blusar och bli allt fetare
och äta åtta korvar på en gång
eller bara bröd och potatis under en vecka.
Och samla pennor och kritor och ölunderlag och saker i askar.
Men nu måste vi ha kläder som håller oss torra
och betala vår hyra och inte svära på gatan
och vara ett gott exempel för barnen.
Vi vill ha vänner på middag och läsa tidningarna.
Men kunde jag inte börja så smått redan nu?
Så människorna som känner mig inte skulle bli så chockerande och överraskade.
När jag sen verkligen är gammal och börjar gå klädd i lila.
